Godt nytt år!

Kära Läsare,
Aldra ödmjukast tackar jag nu för det gångna året.
Mitt hjerta smickrar mig med det glada hoppet at med utgifningen af min Lefwernes Beskrifning nu hafwa wunnit Eder ädla wänskap; och at dertill blifwa och wara wärdig will jag ouphörligen beflita mig om.
Jag vill nu denna årets första dag gratulera till ett Godt Nytt År
Lef beständigt wäl önskar den som aldrig uphör
at wara Eder ödmjukaste Tjenare
P: Stenberg.

– – – – –

Petter Stenbergs Lefwernes Beskrifning
Sjette Boken
Af honom sjelf författad på dess Lediga stunder.

[—]

III. Capitlet.
Fåfänga Försök.

[Umeå, Nyåret 1793. Pehr Stenberg är 34 år och tillbaka i Umeå efter universitetsstudier i Åbo samt praktik som präst i Degerfors (Vindeln) och Bygdeå. Han håller som bäst på att etablera sig i den lilla staden och främst ägnar han sig åt att hitta en livsledsagarinna.]

I Umeå härskade nu det narraktiga bruket, at man tidigt på Nyårs dagen skulle wara uppe och klädd, för at springa i alla gårdar för at gratulera till ett godt nytt år. Man började hos Lands Höfdingen och borgmästaren, och sedan till alla andra Herrskaper om varandra såsom narrar: om man träffades hemma eller ej war det samma, blott man hade warit där.
Så hade jag redan rummet städat klåckan 4. och ljusena uptända, fastän jag sjelf war ute på spring, såsom alla andra; men min Piga emottog de kommande, och anmälte sedan för mig hwilka, som hade warit hos mig under min frånwaro. Man kallade denna allmänna yran på skämt: Nyårs Febern.
Hos Borgmästars sade jag till Mademoiselle Sophie wid afskedstagandet, hwilket war det enda tilfället jag kunde få dertill, följande ord: ”Ach at det kunde tillåtas mig, wid något blifwande lägligt tilfälle, at få tala några ord med Mademoiselle.” Hon swarte ej något härpå; och jag war icke fullkomligen säker, om hon hade hört mig; ty jag wågade ej tala så högt ibland hopen af kommande och gående, och det allmänna stojet tog också bort ljudet. Emedlertid war jag dock glad öfwer, at hafwa så mycket sagt.

Fåfäng visite.

Dagen efter på eftermiddagen geck jag till Borgmästars i afsigt at få tala med Mademoisellen; men för at synas hafwa något annat ärende, så tog jag med mig En Räkning på några små Prestegårds reparationer, som jag wille hafwa påskrifwen för at få ut mina der före utlagda penningar utur Stads Cassan.
Detta ärende feck jag wäl expedierat; men hufwud ärendet intet; emedan Mademoisellen icke war hemma, utan hade gått ut i Staden. Hwarföre jag, efter föga drögsmål, åter
geck hem igen.

[—]

(Visited 1 times, 1 visits today)

Leave A Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *