Posts in Okategoriserat

Vår tids största ödesfråga – vi måste hejda den globala uppvärmningen och koldioxidutsläppen!!

Det här är vår stora ödesfråga!
Det finns alla möjligheter att ändra på utvecklingen och skapa hållbara samhällen. Vi har hämtat 25 000 solenergi-kWh per år i 15 år med hjälp av bergvärme. Strax hyr vi solceller av Umeå energi som vi klär in takens sydsidor med. Då ska vi hämta ytterligare kanske 13 000 kWh – som delvis ska ladda elbilen. Det här är fantastiskt kul och har såklart framtiden för sig. Ännu i sin linda men låt oss få hjulen att snurra fort för hållbarhetsutvecklingen så att den globala uppvärmningen tillåts bromsa in i tid! 🍀☀️💚

Så här ska vår stuga se ut inom kort!!

https://www.centerpartiet.se/var-politik/politik-a-o/miljo/klimat?fbclid=IwAR2gXKndA34gyaaKQhy-HODgzSjCpAFJZW8qL2eUuv91WqDpdIS25dqPAaQ

Hög Tid – om spelmannen Nils Johannes Renström och manifestationen till hans minne

I utkanten av Skellefteå levde i gammal tid samer som av olika orsaker blivit utblottade. De sökte sig till städerna längs Norrlandskusten i hopp om, som man numera brukar formulera saken, ”att skaffa sig ett bättre liv.” Så blev det dock oftast inte. De levde istället i ett armod som kan vara obegripligt för oss som lever i dag. Ortsbefolkningen kallade dessa medellösa samer för ”fattiglappar.” 

Nils Johannes Renström (1857–1886) hette en av dem. I folkmun kallades han ”Lappojken”. Han var under sin levnad känd som den främste storspelmannen i norra Västerbotten, ett musikaliskt underbarn, en klart lysande stjärna. Trots detta var han utfattig och hörde till de ”kringvandrande”. Berättelserna om Renströms vidunderliga fiolspel har levat vidare bland människor ända in i vår tid.                                                   

På en av sina vandringar hamnade han på ett bröllop i en by inom Bygdeå socken. Bröllopsgästerna var missnöjda med dansmusiken som var orytmisk och inte gick att dansa till. Eftersom Bygdeå hör till södra Västerbotten och Umeåregionen, var Johannes alldeles okänd för kalasets gäster. Han fick löfte att hjälpa till med dansmusiken som tredje spelman men tog i kraft av sin förmåga över dansmusiken totalt. Detta väckte ont blod i den ordinarie fiolspelmannen, som med orden ”nu ska ja spark ihäl dä, lappdjävul” gjorde precis detta. Renström dog någon timme senare. Gärningsmannen dömdes blott till två års fängelse för mordet.                                                                                                                                          

Renström dräptes på detta bröllop i en ålder av 29 år.
Därefter begravdes han i ”tysthet” på Bygdeå kyrkogård den 9 januari 1887. ”I tysthet” innebar fyra saker. Begravningen skedde utan ceremoni, utan klockringning, om möjligt efter mörkrets inbrott och på en avskild del av kyrkogården. Detta trots att Johannes Renström var brottsoffret.
Det ligger nära till hands att tänka sig att han begravdes på detta vanhedrande sätt på grund av sitt etniska ursprung. Rasismen mellan svenskar och samer var vid denna tid självklar och invand. Lägg dessutom till att han var både spelman och utfattig.

Hans våldsamma och tragiska död har tyvärr delvis kommit att dominera hans eftermäle. Men mycket annat är också känt om Johannes Renström.

Enligt vad som berättats var han en gudabenådad musiker och minnet över hans bragder i musikens värld har överlevt tiden framför allt i Burträsk med omnejd. Att den bygden haft en sådan betydelse för folkmusiken i Västerbottens kustland går faktiskt till stor del att härleda till Renström. Det vet vi eftersom han hade en namnkunnigelev i Ljusvattnet, Burträsk. Eleven var bara 14 år när läromästaren togs av daga men hade redan tagit stort intryck av sin läromästare och detta skulle inspirera honom som fiolspelare livet ut. Eleven är känd i folkmusikkretsar som Spel-Viktor Burman (1872-1946) och även hans fiolspel talas det om med stor vördnad än idag. Denne Spel Viktor spred sin musik och inspirerade en hel bygd att bli musikintresserad. Västerbottens främsta folkmusikarrangemang sommartid (Burträsksvängen) ligger just i Burträsk är ingen slump. Samma sak är det med folkmusikgruppen Burträskara. Norra Sveriges enda folkmusikkurs för barn och ungdomar heter Burträskkursen. Det handlar om inspiration genom alla tider där duktiga musiker motiverar andra att bli duktiga musiker.

För att hedra den gudabenådade spelmannen Nils Johannes Renström och så långt som möjligt även medverka till hans upprättelse, kommer det att bli konserter och en minneshögtid i tre Västerbottenskommuner, Skellefteå, Robertsfors (Bygdeå) och Umeå den 13 till den 15 september 2019. Mer detaljerat program kommer den 14 april.

Organiserar gör
Västerbottens Spelmansförbund
Umeå Teaterförening
Umeå Sameförening
Bygdeå Församling

Influensa – gissel både förr & nu!

Idag den 20 februari i Västerbottens-Kuriren! Ett referat av ett föredrag om influensa, nu och fordom, som jag höll för Västerbottens medicinhistoriska förening och andra intresserade för ett tag sen. Den här typen av bildande, populärvetenskapliga föreläsningar och samtal tycker jag är fantastiskt kul att få hålla. Särskilt om jag får många och intresserade frågor. Och det fick jag verkligen den här gången! Influensa är ju något vi alla drabbas av och har någon form av relation till så det är förstås inte så konstigt. Senast som den elaka sjukan fällde mig hade jag tränat för att åka Vasaloppet. Feber, muskelvärk, hosta och matthet, influensans besvärliga kännetecken, hindrade mig effektivt den gången!

Hållbarhet och hemtjänst i Umeå-politiken!

Som ni kanske vet så har jag ägnat en del tid åt politiken det senaste året. Jag har gjort det för att visa att jag har ett politiskt engagemang, för att jag tycker att det är oerhört viktigt att demokratin stärks och för att jag tror att jag kan få en hel del bra grejer genomförda. Med mitt eget deltagande i kommunalpolitiken och Centerpartiet har jag försökt att tillgodose detta.

Jag fick en hel del personröster och det ihop med min placering på Centerpariets kommunala lista förde mig till en ersättarplats i Umeå kommunalfullmäktige och till att jag blivit vice ordförande i Kulturnämnden mm. Jag är tacksam för förtroendet och tycker att allt detta är jättekul, intressant och viktigt!

Idag är jag med som ersättare i Kommunfullmäktige och försöker här sammanfatta lite om vad som hänt i några viktiga frågor idag, detta ur mitt och Centerns perspektiv:

Skippa parkeringshus i kvarteret Ymer. Nils Seye Larsen (mp) interpellerade om att spara cykelhubben i kvarteret Ymer och inte bygga ett stort, flervånings, parkeringshus där. UPAB (Umeå parkeringsaktiebolag) har faktiskt räknat på detta och parkeringshus behövs inte i nuläget!

Många kloka synpunkter framfördes om varför vi inte ska bygga ett stort parkeringshus mitt i stan. Vi står inför ett klimathot som måste mötas. Då bör vi för framtiden drastiskt minska inflödet av bilburen trafik i centrumfyrkanten.

Kommunledningen säger att vi måste bygga parkeringshus för ”att minska parkeringarna”. Man vill att vi ska ha fler parkeringshubbar. Det förefaller vara märkliga argument. Jag tycker att vi istället ska minska möjligheterna att parkera bilar i centrum för att stimulera till att använda sig av alternativ som apostlahästar, cykel och kollektivtrafik. En kollektivtrafik som måste byggas ut än mer. Och då Umeås landsbygd växer minst lika fort som centrala delar så är det i det här perspektivet helt nödvändigt att ordentligt förbättra kollektivtrafiken på landsbygden så att man kan minska bilanvändandet då man ska ta sig in till centralorten.
En framtida möjlighet är förstås att placera några parkeringshus längre bort från centrum och oroa med skyttel-el-bussar till och från centrum och dessa.

Stimulera inte till mer bilåkande – jobba för att underlätta alternativen!

Att bygga ett parkeringshus innebär också att Hotell Margareta-huset måste rivas. Idag ett relativt anonymt hus men fordom en vacker träbyggnad från byggnationstiden efter branden 1888 som hyst hotell under långliga tider. Det huset borde bevaras och renoveras på ett sätt så att miljön efter Västra esplanaden förbättras nu när Västra länken snart står klar och den gamla E4an ska omvandlas till en stadsgata med handel et c.

Tänk hållbart! Minska markanvändingen för bilar i centrum! Behåll den nybyggda cykelhubben! Skippa idén om parkeringshus i kvarteret Ymer! Restaurera Margareta till ursprunglig utformning!

Hotell Margareta i kvarteret Ymer, Umeå, 1940.


Minska klimatutsläppen var rubriken på en interpellation från Åsa Bäckström (v) som kritiserade att Umeå kommun inte riktigt tar hållbarhetsfrågorna på allvar. Detta startade en lång debatt där det framgick att många fullmäktigeledamöter verkar ta hållbarhetsfrågorna och klimatutsläppsproblematiken på fullaste allvar. Däremot är det uppenbart att åsikterna går isär kring några viktiga frågor. En oerhört viktig möjlighet gäller transporterna från vår del av världen och kanske främst söderut. I detta nu har vi ett massivt flygande mot framförallt Stockholm som, om vi ska lyckas vara miljösmarta, måste minskas. Det är inte troligt att flyget kommer att kunna göras elburet inom överskådlig tid. Däremot finns spåren för tåget och skall utnyttjas på ett helt annat sätt än som görs idag. Det måste göras fördelaktigt att åka tåg. Enda möjligheten är att vi får mycket fler avgångar på tider som funkar, många fler och bättre vagnar, moderna och snabba tåg samt en effektivisering av Kramforsbanan så att restiden mellan Umeå och huvudstaden minskas till 5 timmar eller mindre. Tågresandet måste göras radikalt billigare för att detta klimatsmarta ressätt ska vara konkurrenskraftigt gentemot flyget.

Bättre, modernare, sitt- och ligg-vänliga, längre, fler och billigare tåg behövs för att det ska funka att ta tåget till och från Umeå.

En vacker dag kommer flyget att bli klimatsmart det också. Mycket är på gång, både vad gäller bränslen och eldrift men det kommer att ta mycket lång tid innan miljökostnaderna för flyget blir i paritet med tågets. Under den tid detta, mycket hoppfulla utvecklingsarbete, tar måste vi utnyttja de redan existerande spåren. Spår som betalats över skattsedeln. Det är rimligt att mycket större andel av vårt resande görs med tåget om förutsättningarna blir bättre. Under det senaste året har jag utnyttjat tåget för många av mina resor söderut. Jag tycker att det funkar hyfsat men först när priset blir rätt, avgångarna fler, tågen snabbare, längre och modernare, kommer det att bli ett reellt alternativ. Glädjande är idag att tågresorna ökar i antal och att flygets volymsutveckling för första gången avstannat.

För att snabba på utvecklingen här måste vi kraftfullt pressa departement och aktörer. Vi måste också se till att öka antalet spårbundna tjänsteresor för personal, tjänstemän och politiker verksamma i Umeå kommun och att kommunen påverkar leverantörer och andra till kommunen knutna att göra detsamma.

Umeå har en mycket god möjlighet att vara ledande när det gäller hållbarhet. På grund av det akuta klimathotet har vi inget val, vi måste lyckas! Det finns tusen och en andra möjligheter att göra vår kommun och dess verksamheter hållbara och till dem vill jag snart återkomma!

Full rulle i Umeå kommuns fullmäktige med Robert Axebro (c), framgångsrikt debatterandes behållandet av Lagen om valfrihet (LOV) i vår hemtjänst.

Fortsatt valfrihet i hemtjänsten enligt LOV! Umeås hemtjänst drivs idag dels av Umeå kommun (46%) och dels av 18 privata aktörer (54%). Hemtjänst enligt Lagen om valfrihet (LOV) bedrivs i Umeå sedan många år med stor nöjdhet bland brukarna i kommunens alla delar. Till och med högst i landet enligt Socialstyrelsens undersökning. Huvudanledningarna till det är trygghet och en begränsad mängd personer som hemtjänstens brukare kommer i kontakt med. När det gäller större aktörer som t ex kommunen är just detta ofta ett problem, dvs att brukarna träffar väldigt mycket personal.

Den valfria delen av hemtjänsten bedrivs stabilt av 18 aktörer. Majoriteten av dessa är små, kvinnodominerade företag. Detta sker i samklang med att Umeå kommun har en av Sveriges lägsta kostnader för hemtjänsten.
Nu vill socialdemokraterna och vänsterpartiet riva upp det här och börja med upphandlingar istället.

Inför vi hemtjänst organiserad genom Lagen om upphandling (LOU) är det stor risk att

– kostnaderna ökar

– valfriheten minskar

– brukarna får alltfler utövare att träffa i sina hem

– situationen för hemtjänstbrukarna blir riktigt osäker varje gång hemtjänst enligt LOU ska upphandlas

– den valfria delen begränsas till marknadens största aktörer (Attendo etc.). Därmed blir valfriheten rejält inskränkt och troligen driver detta också kostnaderna uppåt. Samt att 17 idag välfungerande, små, kvinnodominerade, lokala hemtjänstföretag slås ut

– att personal försvinner eftersom att anställningsosäkerheten blir stor

Det finns förstås mycket att göra inom ramen för nuvarande system men det är också värt att påpeka att både Umeås privata hemtjänstutövare och de kommunala bedriver utmärkt verksamhet enligt brukarna. Den privata delen, de 18 företagen som bedriver 54% av hemtjänsten idag, är dock bättre än den kommunala delen enligt tillgänglig kunskap. Detta är ju en fantastisk situation och gör att det ger incitament för att ytterligare slipa på kvaliteten i verksamheterna, inte minst för kommunen.

Gudskelov röstade Umeås kommunfullmäktige för att behålla hemtjänst med valfrihet i enlighet med LOV denna dag!

Vera Frisén ”Aftonstämning”, 1930- alternativt 1940-tal.

Höj status och kvalité och sänk priserna på persontrafiken med järnväg åt norra Sverige – NU!

Så här står det på mitt partis, Centerpartiets, hemsida:

”Att åka tåg är ett av de mest miljövänliga och säkra sätten att transportera sig på. Därför vill vi i Centerpartiet satsa på att bygga ut och underhålla järnvägen.

Vi vill

rusta upp lokala och regionala järnvägsbanor

stärka punktligheten på järnvägen och satsa på regionalt viktiga banor

bygga nya stambanor för höghastighetståg”

DET HÄR ÄR JU FANTASTISKT!!! 🙂

Argument som är oerhört lätta för mig att köpa men jag inser samtidigt att i min landsända är vägen rätt lång att gå innan järnvägen blir det första och främsta alternativet. Det gör förstås Centerns löften än mer viktiga och värda att kämpa för.

På den positiva sidan här hos oss är ju att Botniabanan har kommit till. En fantastisk resurs som har snabbat på tågåkandet en hel del! Och så har vi ju banorna åt Vännäs-Vindeln-Lycksele, spåret till Holmsund mm mm. Allt med en fantastisk potential att göra persontransporterna mer miljövänliga och praktiska än att ta den nedsmutsande och dyra bilen.

Jag åker en hel del tåg i mitt jobb. Det handlar om långa tågresor neråt Stockholm och åter framförallt. Många resor går med flyg också förstås men jag försöker verkligen att ta tåget så ofta det är möjligt.

Men här måste jag börja min klagosång lite försiktigt. Det finns ju en del problem kan man säga. De kan sammanfattas i de följande punkterna och dom skulle jag vilja göra något riktigt ordentligt åt, en och en.

 

Punktligheten/tillförlitligheten

Det är ju bara för ofta som tåget inte går eller kommer försent…

 

Tidsåtgången

Botniabanan är byggd för högre hastigheter=kortare tidsåtgång men det finns flaskhalsar och tågsätten klarar inte av de högre farterna…

 

Antalet avgångar

Jämfört med flyget är det väldigt få avgångar på rutten ner mot Stockholm och åter och när vi börjar prata om de lokala tågen är det likadant…

 

Tågens längd/antalet vagnar

Om pris/kvalité/punktlighet/tidsåtgång fixades så skulle det vara möjligt att transportera långt mer folk och det finns det verkligen potential för. Det är till och med så att nattågen ofta blir fulla, trots höga priser, redan idag på grund av att det är så få vagnar – fixa hit/koppla ihop fler och bättre vagnar!!!!!

 

Kvalitén på tågen/vagnarna

Ja det är faktiskt otroligt att de tåg som Norrtåg transporterar folk i är av så dålig kvalité att personalen senast i söndags, när jag frågade, kommenterade min undran om hur det var med förberedelserna inför vintern 2018/19 med att ”vi får verkligen hoppas att det blir en mild vinter för det går inte att bygga om de här tågen mer och de funkar inte när det blir snö och isbildning”. Ofattbart att man satsade på undermåligt material som vi nu ska plågas av i långliga tider här i norr…

Och så tycker jag att vi borde få fräschare sovvagnar än vad SJ har presterat hittills. De är trånga, värme-vatten-avlopp lämnar en hel del i övrigt att önska och upphängningarna är inget vidare och det gör att många människor inklusive jag har svårt att sova i de här gamla tågen.

Allt det ovan sagda gör att tågåkandet blir ganska beige och att det något glassigare flyget definitivt blir förstahandsalternativet för de flesta och det är innan vi börjar prata om

PRISERNA – för värst är priserna… Alla vet att det är betydligt billigare att flyga med Norwegian/SAS/BRA än att ta tåget Umeå-Stockholm. Och fortare går det. Man måste nästan vara lite av en självplågare för att ta tåget och betala ”extra” för att skaka fram i de gamla SJ-vagnarna eller få ta bussen för att Norrtåg-et inte går pga att de inte tål snö.

Nej det här är helt galet. Vi har betalat infrastrukturen över skattsedeln och då är det väl sjutton också om inte det kunde få vara billigare att ta tåget än det mång-1000-falt mer nersmutsande flyget.

När det gäller kostnaderna tycker jag faktiskt att mitt parti borde ändra sin politik lite. Det borde visst vara bra att ta ut en rejäl flygskatt eftersom att flygbiljetterna verkligen är ohemult billiga. Och använda de pengarna för att vidareutveckla miljövänliga transportsätt.

Men då måste järnvägen fixas först. Allt det ovan skrivna måste fixas. Jag upplever att vår landsända är ordentligt dissad ur järnvägssynpunkt och det är grejer jag vill att vi i vår kommun ska kämpa hårt för att rätta till under de närmaste åren!!!

Vår röst om transporterna med järnväg måste höras tydligt i korridorerna i riksdagen och i regeringskanslierna. Hittills upplever jag att vi duckat för det här och snällt jamsat med.

NEJ – det är DAGS ATT RYTA helt enkelt:

Låt persontrafiken på järnvägen åt norra Sverige få en helt ny status, hög kvalité och mycket mer konkurrenskraftiga priser!!!

Om du tycker som jag – kryssa mig på centerlistan i kommunalvalet i Umeå den 9 september!

Bättre livsmiljöer i Umeå kommun!

Det är oerhört smärtsamt att Västerbottens läns landsting nu har satt igång med rivningen av vårt fina gamla lasarett från 1907.

Jag är samtidigt glad att jag fått möjlighet att engagera mig i den bevarandefrågan (https://www.vk.se/2223707/spara-vart-gamla-lasarett). Det har fått mig att blicka över vår kommuns miljöer, vad som hänt, händer och kan komma att hända. Jag har insett att den tanklösa processen att omvandla den tidigare vackra staden Umeå till vad den är idag har pågått under mer än 50 år och att resultatet inte tilltalar mig.

Självklart måste en stad förnyas. Vi måste ha lösningar för effektivare handel, möten, arbete och boende men det går såklart att para detta med att behålla större andel av vackra och människovänliga miljöer än vad vi hittills mäktat i Umeå.

Vid besök i andra, större och mindre städer i landet är det lätt att börja jämföra med den egna staden. Jag lämnade precis de centrala delarna av Uppsala där så mycket av den äldre bebyggelsen är bevarad. En närstående, också bosatt i Umeå, utbrast spontant att här är det verkligen fint att vandra runt. Ett besök i Sundsvall nyligen understryker att det är möjligt att bevara och ändå ha ett centrum som fungerar. Sundsvall är ju till och med prisat för detta. Självklart finns det exempel i dessa och andra städer, som lyckats bättre än Umeå, exempel på helt vansinniga byggnader och miljöer (som jag ser det) men det är ändå helheten som är det viktiga. Den sammantagna känslan, andelen vackert/människovänligt.

Men varför kan vi inte i Umeå?

Varför måste vi (och vår kommun) tillåta att de äldre byggnaderna står och förfaller tills de måste rivas??? Jag tänker nu på en hel del kåkar – rosa villan, den lilla fabriken/konstnärsateljen mm på Östra strandgatan 23 som Lerstenen vanskött och nu tagit bort och lovat återuppbygga, gamla lasarettet, m fl, m fl.

Varför måste de ekonomiska intressena vara så brutala att så lite av de äldre miljöerna finns kvar?

Varför måste till och med våra allmänna institutioner – läs landstinget och Umeå kommuns byggnadsnämnd – vara så totalt okänsliga och slösaktiga att de halsstarrigt genomdriver en rivning av en av stadens finaste, äldre byggnader, dvs lasarettet från 1907. Ett på grund av mångårig vanskötsel slitet lasarett må man tvingas hålla med om men en byggnad med enorm potential för att skapa trivsamma arbetsmiljöer och ett rikt kulturarv att bevara för framtiden. En byggnad ritad av Axel Kumlien, inte olik hans skapelse Sophiahemmet som tronar vid Valhallavägen i Stockholm och som hyser en mängd verksamheter inklusive vård, undervisning och administration.

Som centerpartist är jag stolt och glad över att mitt parti hårt och ståndaktigt försökte driva ett bevarande av lasarettet i den rådande och kompakta motvinden i Västerbottens läns landstingsfullmäktige och i Umeå kommun. Jag är också både imponerad och stolt att vi i Västerbottens medicinhistoriska förening fick med oss alla partier utom socialdemokraterna, moderaterna och, märkligt nog, miljöpartiet i Umeå kommuns byggnadsnämnd när vi försökte få till en majoritet för att hindra en rivning. Det slutade som bekant med en enda futtig rösts övervikt för rivning. Och nu rivs det.

Kryssa gärna in mig i kommunfullmäktige via centerlistan.

Jag kommer att kämpa för att vi ska få till bättre miljöer i Umeå för människor att arbeta, vistas och bo i än vad vi hittills mäktat med. I det ingår att försöka bevara det bevarandevärda som finns kvar och hindra uppförandet av fler höghuskolosser, plåtschabraksfasasder a la Navets utsida, Utopiakvarterets misch-masch av arkitektoniska halvfabrikat, den nya Thuleskrapan och inte minst det Holmqvistska Mordorhotellet som svävar över Parketten.

I det jag vill ingår också att skapa mer liv i våra offentliga miljöer – jag tänker förstås på vårt stela rådhustorg och den betongingjutna ”Grön eld” med mera.

Och jag vill göra allt för att tillskynda bevaranden som den pietetsfulla renoveringen av Hantverkshuset/Aschanska villan nere vid älven (Ekström invest), kommunens fina renovering av Scharinska/GK och andra liknande exempel. Där har äldre kulturmiljöer framgångsrikt renoverats och försiktigt anpassats till nutida aktiviteter och behov.

När det gäller nybyggnation ska vi kräva mycket mer liv och estetik i lösningarna än i de som fått råda hittills. Jag oroar mig just nu främst för Balticgrupens planer för grusparkeringen i kvarteret Skruven där det nyss presenterats oerhört brutala lösningar från byggherrens sida.

Vi måste tänka på människorna som ska vistas i de nya miljöerna i många, många år framöver.

Släpp in lite mer livsmiljötänk i vår stadskärna i framtiden!

Lämna de nu förhärskande men säkert billigare plåt-, stål-, betong- och glaslösningarna för mer estetiskt tilltalande!

Jag inser att allt byggande har en prislapp men det har våra liv också.

Clara Salander – ”Umeå 1979”, färglitografi.

Bort med bilarnas utsläpp och växthuspåverkan!!

Vi måste göra allt vi förmår och lite till för att minska vårt enskilda fossila bränsleavtryck. En mycket viktig riktning att ta är att minska utsläppen från bilarna.

Centerpartiet (och jag) vill göra det enklare och billigare att köra och äga miljöbilar som drivs på exempelvis el. Bilen som transportmedel är ju så praktisk och något vi vant oss vid att alltid ha till hands, så det blir svårt om ens omöjligt att vara utan den under överskådlig tid. Men då måste det bli slut på allt utspyende av avgaser och koldioxid som både förgiftar oss och ökar temperaturen på jorden. Det är självklarheter förstås men inte helt enkelt att uppnå.

Vi måste minska utsläppen från bilarna! Och vi tänker oss att det ska göras på flera sätt och i flera steg. Vi ska dels sluta slösa, det vill säga effektivisera energianvändningen, och dels ställa om så att fler bilar av alla slag drivs av förnybara drivmedel och el.

Det kan vi bara göra den politiska, demokratiska vägen och med Centerpartiets program för detta blir det möjligt.

För oss är det viktigt att det är de miljöfarliga och växthuseffektsgenererande utsläppen vi ska jaga, inte bilarna. Att kunna transportera sig med bil är helt nödvändigt för att många människors vardag ska fungera och något som vi kommer att ha mycket svårt att sluta använda av många skäl.

För oss i Centerpartiet är det viktigt att människor ska kunna resa mer, snabbare, säkrare och bättre framöver, samtidigt som vi radikalt ska minska transporternas påverkan på klimat och miljö. Vi är övertygad att detta ska gå att göra med tillgänglig teknik och teknik och uppfinningar som ligger alldeles om hörnet. Där tänker vi oss bättre, miljövänligare och effektivare batterier, förbättrad teknik för användning av vätgas som drivmedel i fordonen, karosser som fungerar som solceller, vägar med kontinuerlig elförsörjning av fordonen och mycket annat. Vi vill självfallet satsa på ännu mer forskning än idag på de här viktiga områdena! Svensk teknik är världsledande och kan bli ännu bättre!

Det är mycket som är positivt redan nu! Personbilar i Sverige har nämligen minskat sina utsläpp de senaste decennierna, men tyvärr är vi otåliga för det har inte skett snabbt nog och omställningen till icke fossildrivna fordon går för långsamt.

Vi inser att valet vid nybilsinköp är helt avgörande för hur det ska gå med utsläppen. Därför vill vi införa en grön bilbonus upp till 100 000 kronor vid inköp av en ny och riktigt miljövänlig bil. Den frikostiga bonusen som vi är övertygade ska locka till gröna bilval finansieras av en hög avgift på de bilar som släpper ut mest.

Samtidigt som vi gör det så vill vi bygga ut laddinfrastrukturen över hela landet i en allt ökande takt! Det ska gå att ladda sin bil överallt och inget hörn av landet är viktigare än nåt annat! Samma sak ska gälla vätgastankning förstås när den tekniken börjar bli mer tillgänglig.

I Umeå gäller det att snabbt öka antalet tillgängliga parkeringsplatser med laddstolpe för elbil nu när elbils- och laddhybridförsäljningen ökar lavinartat!!

Vi har ett viktigt mål med allt detta och det är att bara bilar som går på el och förnybara drivmedel ska säljas i Sverige år 2030. Då får vi en snabb utfasning av fossilbränsleslukande fordon och en allt mindre miljöbelastning på vår jord.

”Som en romanvärld av Tolstojs dimensioner” – fin recension av Pehr Stenbergs levernesbeskrivning i Västerbottenskuriren idag

Denna vackra aprilmorgon damp VK ner i min iPad med något riktigt fint! Igår eftermiddag, efter snart 8,5 års väldigt roligt arbete hade vi avslutningsmöte i projektgruppen som arbetat med utgivning av Pehr Stenbergs 5 000-sidiga självbiografi som handlar om åren 1758 till 1807. Öppenhjärtig, myllrande, detaljrik, medryckande, tidsmaskin, …
Mötet var långt, diskussionsrikt och intressant och var som avslutningar kan var, lite nostalgiskt.
Men så – denna morgon – ljuset i luften i den sena vintermorgonen och även i Västerbottenskuriren! Gunnar Balgård levererar en fantastisk recension av Pehr Stenbergs levernesbeskrivning och utgivningen i allmänhet och den nyss utkomna registervolymen, del 5, i synnerhet! Glädje!

Gunnar Balgårds recension av Pehr Stenbergs levernesbeskrivning i Västerbottenskuriren den 5 april 2018

Om dansen och Pehr Stenberg i hans levernesbeskrivning – Gunnel Biskop, Danser i bondsonen Pehr Stenbergs självbiografi i slutet av 1700-talet

Här vill jag presentera ytterligare en initierad, viktig och läsvärd artikel som handlar om Pehr Stenberg och hans förehavanden med utgångspunkt i hans självbiografi som vi nyligen publicerat. Denna gång handlar det om Pehrs relation till folkligt dansande. Det framgår på många ställen i självbiografin att han har ett stort intresse för musik och dans. Det framkommer att Pehr spelar fiol och att han lär sig att dansa. Det senare är så viktigt för honom att det beskrivs på många ställen. Inledningsvis är fokus på hans stora svårigheter med dansandet eftersom att han är så blyg, så småningom mer med glädje och stolthet efter att han förkovrat sig i dansandets konst med hjälp av flera lärare. Pehr nämner också ofta sina musikaliska arbeten i självbiografin men tyvärr verkar vare sig dessa eller hans poetiska arbeten, som han också samlade, ha överlevt till vår tid.

Gunnel Biskop, fil.dr. och finlandssvensk folkdansforskare, Helsingfors, är enligt Gunnar Ternhag i en recension 2015 i RIG ”den förmodligen flitigaste danshistorikern på svenska språket [—]. Hon disputerade 2012 i folkloristik vid Åbo akademi på en avhandling om den sceniska folkdansen och den tillhörande insamlingen av danstraditioner i svenska Finland.”
Gunnel har precis publicerat en spännande artikel med titeln Danser i bondsonen Pehr Stenbergs självbiografi i slutet av 1700-talet i tidskriften Folkdansforskning i Norden. Den handlar om dans i Pehr Stenbergs levernesbeskrivning, alltifrån hans ungdom, över universitetsstudierna i Åbo och vidare i Västerbotten som präst och familjefar. Väldigt kul att läsa om de här aspekterna på Pehr S och samtidigt också en föraning om vad mer man kan extrahera ur levernesbeskrivningen om alla hans andra intressen och iakttagelser som på ett lättläst och öppenhjärtigt sätt beskrivs i den omfattande texten.

Här nedan en länk till Gunnel Biskops artikel:

Gunnel Biskop_Danser i bondsonen Pehr Stenbergs självbiografi

Referenser
Gunnel Biskop. Dansen för åskådare. Intresset för folkdansen som estradprodukt och insamlingsobjekt hos den svenskspråkiga befolkningen i Finland under senare delen av 1800-talet. Avhandling. Åbo Akademi 2012. Svenska, 368 s.

Gunnel Biskop. Menuetten – älsklingsdansen. Om menuetten i Norden – särskilt i Finlands svenskbygder – under trehundrafemtio år. Helsingfors. Finlands Svenska Folkdansring 2015.
Svenska, 327 s.

Gunnel Biskop. Danser i bondsonen Pehr Stenbergs självbiografi i slutet av 1700-talet. Folkdansforskning i Norden 2017:11-21.

Gunnar Ternhag Recension av Gunnel Biskops bok Menuetten – älsklingsdansen. Om menuetten i Norden – särskilt i Finlands svenskbygder – under trehundrafemtio år. RIG 2016;99 (2):126-127.